Vad är det som händer?
I rasande takt har min kropp försämrats.
Gulsoten har kommit.
Med den också den obeskrivliga ångesten.
Är det detta som är guds nåde?

Modet tar jag till mig, och således söker jag vårdcentralen.
Med en konstig känsla i buken träffar jag doktorn.
Doktorn känner och klämmer. Och frågar mycket.
När började det? Är det huggande eller molande smärta?
Nä, det är så mycket att jag inte kommer ihåg.

Transporteras vidare till huset jag alltid föraktat.
Hamnar på akuten, och färdas sen i långa, trånga korridoren.
Träffar sedan en doktor som meddelar att leverproverna är höga.
Asat, alat, bilirubin och pk pratas det om att kontrollera dagligen.
Men vad bryr jag mig om det, som ändå inte har kunskapen.

Dagarna går och cancer konstateras.
Men jag har beslutat mig för att sista tiden leva.
Så behandlingen skjuts upp två veckor.
Med familjen åker jag på solsemester.
Och mår bra.