Jag är slagen till den rämnade marken
Varsågod smacka in den sista sparken
Tyngden av ett andetag är större än jorden
Handlingar är så mycket mer än orden
Tankarna rusar virvlar ilar
slår sig in som kilar
i mitt inferno som ska kallas liv,
fortsätter allt utanför med stora kliv
Jag ska fylla i blanketter, kryssa i rutor och förstå all byråkrati
Jag ska acceptera att jag blir utan pengar för reglernas idioti
Försäkringskassan regler är orubbliga som en bergskedja
Det hjälper inte att böna och att bedja
Jag ska acceptera att i skarven mellan två ersättningar blir det ett stort glapp
Handläggaren förklarar att jag har haft otur och kan tyvärr inte trycka på någon knapp
Vi måste veta på förhand hur lång tid det ska ta för oss att dö
Annars fungerar inte systemet och man möts istället av kyla kall som snö
Min älskade dog för snabbt
och jag fattar det knappt
Vad är det för ett samhälle som kräver att jag i min djupaste kris
ska slåss som en gladiator för min rätt, en kamp till ett jättehögt pris?
Resurser som skulle ha gått till att orka andas tar slut
och jag fastnar i ett limbo och hittar inte ut