Bland smältande slask
och töande tuva
planlöst jag drev
under trädens gröna luva
då i gryningens vårliga bris
ute i skogen jag klev
bland blåbär och lingonris

Helt plötsligt
jag kändes som förbytt
förvandlad
med troll och oknytt
vaggad och vyssad
in i skogens alla dofter
fick jag magins
förförande kyssar.

Ja själva luften
i dimman...tycktes det skälva
för ut ur den
dansade en älva
hon hade sång på sina läppar
när toner av en trollflöjt
begynte att spela.

Långt där borta i bäcken
hördes även Näcken
knäppa strängen på sin fela
bort flydde
allt det vintriga och stela
jag kände då
det här gör det värt att leva.

I denna mystikens orkester
en trast drillade sin skala
inbjudande åt skogens alla gäster
när om våren den ville tala
för nu knoppas den fram
i det arla... till den sena kväll
nymålad och grann
som en färgrik akvarell.





Gurra