Hur ska jag någonsin kunna förstå vad du ville säga mig,

du talade i gåtor som kanske bara du själv kunde förstå,

jag kunde bara gissa mig till vad du egentligen menade.

Du låg i din blanka sjukhussäng, jag satt där strax bredvid,

jag höll din hand, vi var så nära men ändå i olika världar,

du talade om en tid som varit och en som skulle komma.

Vår korsväg var just där och då, din framtidsväg var vald,

våra vägar kom att skiljas åt då mörkret sakta föll,

vi följdes åt så många år, så många minnen lever kvar.

Jag minns orden som du sa men kunde aldrig helt förstå,

gåtorna jag fick av dig bär jag med mig resten av mitt liv,

kanske jag ändå en gång kommer att förstå hur du menade.