I klostret byggt av sten
där bodde det en munk
som efter kvällens bön
sig tog en långsam lunk

Han kroppen ville svalka
och gav sig så åstad
mot havets sköna våg
till traktens nakenbad

På vägen slog han följe
med klostrets abbedissa
hon ville få en tvagning
det kanske man kan gissa

Så mantlar kläddes av
för dopp i vågen grön
syrsorna de spelade
och månen lyste skön

De simmade så länge
och njöt i fulla drag
de glömde tiden bort
så det blev nästa dag

Nu blev det vild panik
för kläderna fanns ej
de bad gud om förlåtelse
för denna hemska grej

Så nakna de fick vandra
från nattens sköna bad
och skämmas de fick
så till den milda grad

Nu blev det aldrig mer
dopp i vågors skum
ty de fick sitta hemma
för bot på sina rum

(Copyright © ULJO)