När jag var liten tog ingen hand om mig.

Inte en jävel.

Ingen att krama.

Ingen trygg famn när jag liten och ensam grät.

Kramas fick jag lära mig senare i livet.

Av min fru.

För jag visste inte hur man gjorde.

För på barnhemmen lär de inte ut äkta kramar.

-

Nu tar jag han om de mina.

Om det så är det sista jag gör.

Och jag har medel att göra så.

För tro mig att jag har kämpat för att komma hit.

Omänskligt att ha kämpat så, har något sagt.

Min plikt och min kärlek till de mina, har jag sagt.

Och jag vet att jag överkompenserar.

Men de mina skall ha all den kärlek jag aldrig fick.