Redan medlem?
Logga in
Avsked
Dimbankar
Likt kvällens dimbankar som upplöses i intet drog Hon sig undan ljudlöst, utan ett spår
I sin ledsamhet försökte Han förtränga det och intalade sig att allt var borta och glömt
Men som ett frö infruset i is skulle ljus åter tändas då isen långsamt smälte och små små trådar av sköraste kärlek kröp fram
och
Det tunga avskedet förvandlades till glädje och i hans sinne växte åter fram det varmaste och finaste tankarna till den han älskat
Fri vers
av
Nils-Robert
Läst 378 gånger och applåderad av 18 personer Publicerad 2018-06-12 01:35
|
Nästa text
Föregående Nils-Robert |