Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ensamhetens fängelse

Tankar som formar drömmar, är något jag ej har.
För mina tankar bara tar, de äter upp mig tills inget finns kvar.

Du kan se in i mina ögon att något är dött, att allting är bara trött, att denna själ aldrig någonsin kommer bli pånyttfött.

De få kliv jag har tagit, har alltid varit med livet som insats, alltid slagit mig fram, försökt få mig en plats. Försökt ge mig själv en chans, men inte funnit mig själv någonstans.

Jag känner slaget som gör allt svart, men jag känner ingenting, det kommer inga tårar, inga ljud omkring. Bara tystnaden som visar mig hur allt alltid vart.





Bunden vers (Rim) av BlurryFace
Läst 196 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2018-06-18 22:46



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

BlurryFace
BlurryFace