Så kom då sommaren med fjärilar och blommor i någons hår. Klarblå himmel och sol som bländar pupillerna långt bort. Blåklockor och ängabollar som förbjudet plockats någonstans.

Det finns en längtan till det vackra, det oskuldsfulla sköra, djupare och mörkare än tromber i någons ven. 

Det vackra är inte till för alla. Det vackra kan gå sönder, bli trasigt och blöda och göra ont. Det runda har blivit kantstött och vattnet har tagit slut. 

Tornados sprider sig som fula tatueringar på någons kind. 

Ordförråden blir sämre och någons bokstäver försvinner bland avgaser och asfalt.

Cederträd faller för pennorna och de röda rosenbladen vissnade för länge sedan. Vindruvor hänger förgiftade i klasar, champagnen smakar beskt och gucci väskan är köpt med stulna pengar! Orten blöder och krut täcker dess sår. Verkligheten är likt en orm och känslor tar genvägar under all betong.

Din överlevnad blir någon annans död.

Världen har hårdnat, ingenting är sig likt. 

Så mitt kära lilla barn, slut dina ögon över natten, låtsas sova, glöm din mors kniv under huvudkudden, bara sov mitt lilla barn.