sitter med mitt morgonfika
och tänker på fattiga och rika

hur allt färre roffar åt sig allt mer
och vi fattiga blir bara fler och fler

fler och fler som ska dela på allt mindre
vår börda blir bara tyngre och tyngre

alla som inte är idioter inser ju att det inte går
det är en ekvation som inte går ihop, den är inte svår

ändå känns det som om ingen säger nånting
fast vi alla inser att det måste ske en förändring

de som kan tänker att så länge jag kan samla åt mig
så skiter jag i att andra blir utan, ja fanimej

vi är inne i en rent djävulsk dans
den går fortare och fortare – vi har inte en chans

när musiken tystnar gäller det att inte bli utan stol
det gäller att ha sitt på det torra när självaste fan sågat sönder sin fiol