Hur kommer det sig att tiden gick så jäkla fort?
Mina lungor lyckades knappt att expandera
Det nya kom alldeles för brått och attackera
Hur skulle någon utan tidigare trauman gjort?

Minns ni kvällarna av mina uppoffranden?
Tänk om ni vidrört mig med större hänsyn
Tänk om jag höjt mera på mina ögonbryn
Då kanske jag i mitt liv haft överhanden

Ibland tror jag mig ej vara chefen på kontoret
Men vem lurar jag egentligen, jag styrs ju på affekt
Varje gång jag plumsar tillbaka, blir jag lika skräckt
Jag kan inte i agerande och känsloliv hålla tätt

Kan ni inte hjälpa mig hålla tillbaka tiden ett tag
Jag försöker verkligen andas i mina för små lungor
Men mitt hjärta är för stort att leva på små ångor
Jag behöver hinna med att utveckla mina anlag