Kompisen på plats Torsdagmorgon kl 8 Vi börjar dagen med kaffe å te. Klagar på torkan som en ritual denna sommar. Trycker i oss en bulle kanel och gör oss redo att anträda dagen,

   Solen visar sig naken och gul när Rickard lyfter ner motorsågen från sin halvlastbil för att tanka den och köra igång den. Vid tredje rycket ryker plastbitar som en minihagelskur från det numera pulvriserade linhjulet som behövs för att förmedla armens kraft till att starta motorn. Det blev inget av med det. Reservsågen åker fram och startförsöken flyttas över till den nya sågen, en gammal Husqvarna från sjuttitalet.

   Efter många snördrag startar den motvillig Kompisen skruvar förgasarnålarna fram och tillbaks tills den hjälpligt går. Sågen tankas och bärs ner till skogen vid bäcken. Väl där vägrar kastskyddet underkasta sig naturlagarna och löser hela tiden ut med följd att sågen inte kan snurra på kedjeskrället varvid ingen verksamhet blir av.

   Efter en ny reparationsvända monteras skyddet av och förgasarn justeras ytterligare en gång. Jag traskar iväg hem och hämtar Stalon en skogsmaskin från sextitalet med rätt att transportera ved.

   Känslan av att ratta en stridsvagn infinner sig omedelbart sedan jag tryckt igång dieseln. Jag tuffar iväg ner till bäcken på en uttorkad lägda där grässtråna kämpar om de ransonerade stackars vattendroppar som sägs finnas där.

   Väl nedkommen till bäckaskogen lyfter jag björkstockar hit och dit för att motorsågskörarn i möjligaste mån ska kunna  avväpna dem på deras kvistar som spretar åt alla håll.

Förmiddagen går och inte många träd återstår att kvista och kapa sedan vi intagit lunch. När bara några bumlingar återstår, halvt nerpackad i en bäck efter två misslyckade fällningar behagar kranen sluta reagera på mina spakningar samtidigt som huggarn hojtar till om att det rinner olja ur fören på ekipaget. Den åtti hästars starka motorn stoppas och en hydraulslang konstateras vara trasig.

   En gåhemåhämtaverktygspromenad företas och med verktygen ordnas en skillsmässa mellan traktorn occh den trasiga slangen. En resa till närmaste slangmakare flera mil bort befaras behövas. Men icke sa Nicke, En liknande slang demonteras från en gammal baklastare som godkänner lånet förutsatt att det blir kortvarigt eller i alla fall innan snön kommer.

   Väl nedkommen till den slanglösa traktorn monteras slangen och visar sig fungera. Mera olja fylls på och slitet med det grova stockarna tar vid. Från bäcken lyfts de upp på toppen av lasset för vidare transport till hemmet och vedtillverkningen