Min fru väckte mig vid kl. 02.00 i natt.

Och skrek att några var i vår trädgård.

Som försökte stjäla min cykel.

Hon hörde något.

Och gick ut och öppnade framdörren.


Och där stod två idioter och släpade på min cykel.

Inne på vår tomt.

Och då väckte hon mig.


Jag gick från total sömn.


Till totalt jävla finne pisst off mode.

Till rent krig!

När jag förstod allvaret.



På en tiondelssekund.

För den känslan har bara krigare.


Sprang ut i trädgården i bara kalsonger.

Och glömde till och med mitt basebollträ.


För att de väckte min stridsberedskap.


Som tyvärr är så brutal.


Så orädd.


Jag sprang bara ut för att få tag på dem.


Jag bara flög.

Växlade om fullständigt.


Och skrek på finska.


PERKELE!


Gick runt om huset och hittade ingen.


När jag somnade om.


Efter att ha kollat av tomten.


Och omgivningarna två gånger.


I bara kalsongerna.


Med mina tatueringar blottade.

Som lärt mig det hårda livet så hårt.


Var jag inte rädd en sekund.


Jag var helt vansinnig!



För det var helt fel cykel.


Helt fel hus.


Helt fel tomt.


Helt fel man.


Helt fel gräns de klev över.


Helt fel territorium de klev in i.



Jag är fortfarande inte rädd.



Inte en sekund.