Människor kommer och går

genom ens liv.

Bara här på poeter

har jag mött dem.

Några har bara flaxat förbi

någon gång.

Andra har lämnat outplånliga avtryck 

kan helt enkelt inte kunnat

få dem ut ur mitt liv.

Några har försvunnit

och jag saknar dem.

Klart jag har inte gjort

allt själv heller

att hålla kontakt.

Jag undrar hur de har det

bara att få veta

så är jag nöjd.

Några av dem har jag klara bilder av

i mitt inre.

Så jag kan rikta blicken innåt 

och se dem.

Kanske känner du igen dig 

i mina rader

så lämna gärna rader om dig.

Så jag vet att du själv kanske

också känt som jag.

Jag vill gärna ha er kvar som kära vänner

någonstans där ute

i den stora evigheten

där vi alla finns någonstans.