Redan medlem?
Logga in
|
den här dikten var tillägnad ord, men jag hann aldrig säga det. vi bekräftade varann i vårt gemensama, starka behov av att bekräfta andra och där få egen bekräftelse i mottagandet. i möte med ord hittade jag en inre trygghet om att inte längre vara ensam
jag är sol, men såg aldrig tellus baksida
jag är sol jag bara är jag bara lyser på dej jag är kärleken värmen men förstod aldrig natten
jag hade inte ögon att se
nu är vi två solar du belyser min skugga som även kastar sken
i natten
som när månen lyser över vindstilla snölandskap
och det är tomt
- i storheten
Fri vers
av
sol
Läst 549 gånger Publicerad 2006-06-11 12:51 
|
Nästa text
Föregående
sol
Senast publicerade
Hur upplever dina smaklökar en fruktköttkyss Pappas vilda blomma skriver poesi och frågar; är du där fast jag inte ser dig du sa att jag är ingenting - men för mig är jag allt verkligheten via observation det är så enkelt att vara vacker - och så skönt att bli ren om du visste hur jag inte kan sova, för jag är så skönt svag och avväpnad i natt det är inte alltid så, att det plötsligt är slut på dropparna, men det förekommer 
Se alla
|
