2016:

”I dag är jag ute i kylan, och har satts i kylskåp när det handlar om sociala kontakter”. De som var ens vänner och bekanta pratar inte, umgås inte och/eller hälsar inte ens på mig längre. Jag blir inte inbjuden till sociala sammankomster, och har försatts i ofrivilligt utanförskap. De kan i värsta fall vända på klacken, och ta en annan väg, eller titta bort, om de ser mig i sociala sammanhang. Jag är luft och jag är osynlig för omvärlden.

Utanförskapet brer ut sig, som ringar på vattnet, och folk omkring en behandlar en som pesten. Eventuella nya bekantskaper indoktrineras med förtal från ”klubben för utfrysning och inbördes beundran”, då massan talar illa om mig till alla som de ser pratar med en. Detta gäller såväl kvinnor och män. 

Dock kan jag se något värdefullt från det här beteendet, för det visar ju att t.o.m. den nya bekantskapen inte var värd min energi. Säg mig, ger du en människa en chans någon gång, eller är även du försatt i fördomens bojor? Och vad exakt är det som ni har fördomar mot? 

Ingen saknar en, ingen frågar hur jag mår, och mobilen är tyst vart eviga dag. Jag tar plats, och jag ÄR i egenskap som kvinna. Jag andas bland er. Jag är en överlevare, som lever på hoppet att en dag i framtiden kommer någon se mig, och ta mig för den kvinna jag är. Hela paketet, och jag kommer att vara lycklig för att jag kommit ur ensamhetens träl och utanförskap.

Till dess vandrar jag ensam framåt i livet. Men jag tar plats! Så enkelt blir man inte av med mig…

Varför det är så här, har jag aldrig fått svar på, men jag kan bara spekulera. Tro mig, jag har frågat många, men ingen tycks vara modig nog för att ge ett svar. Jag är en social kvinna, som gillar att umgås med människor. Jag tycker om att föra diskussioner, och att prata om allt och inget. Jag är trevlig i mitt uppförande, och har sunt förnuft. Jag är intellektuell och intelligent, men uppenbart är att jag har för starka åsikter och är "för fri". Jag är för självständig och stark. Troligen utesluter man mig som kvinna pga min psykiska ohälsa, och för att jag är arbetslös och sjukskriven sedan lång tid tillbaka. Jag passar inte in i normen för att vara en acceptabel medborgare att känna och umgås med. Eller vad beror uteslutningen på???

Tack för mig...

(inte ett dugg paranoid!!!)