Dagarna rullar på ,
som en kula gnistrande och blå.

Regnet öser ner medans jag
sitter vid mitt köksfönster,
tankarna mal åt olika håll ,
tills det bildar ett rutmönster.

Är det såhär det känns
när man hittat rytmen i kroppen.
Lugnet och tystnaden som
omger kaffekoppen.

Livet utanför är en annan fråga,
en vacker dag,
ska jag det med
våga!