De torra överblivna löven
dansar i vinden likt en
flock övervintrade gråsparvar

De torra bruna kvarglömda
som om ingen vill se dem
trots deras vackra dans

Jag ser dem på trottoaren
på andra sidan gatan
snett emot övergångsstället

I balettlik dans följs åt
i fantasins formationer
till osynlig musik

Inom mig väcks nostalgi
tankar och motsägelser
i oändlig saknad

Jag hoppas de dansar
för mig även nästa dag
när jag öppnar balkongdörren

©bo.rackson