Varma salta tårar rinner sakta nedför min kind
De lämnar min haka och landar på min tröja
Min tröja blir våt av alla tårar som faller
Tårar som jag inte kan stoppa

Jag kan inte sluta gråta även om jag försöker
Det finns ett hål i min själ
Jag vet inte vad det är som saknas

Hålet går aldrig att fylla
Ett gapande sår i min själ
Jag känner mig trasig och tom

Länge har jag letat efter den saknade pusselbiten
Många gånger har jag trott att jag hittat rätt
För att sedan gråta av frustration då den inte riktigt passar

Hur lagar man något man inte förstår sig på?
Hur lär man sig leva då något saknas?
En viktig pusselbit som lyser med sin frånvaro

Irritationen över att inget passar in
Sorgen över att inte känna sig hel
Längtan efter något bättre, vad det nu kan vara

Jag vill kunna leva i nuet, men allt jag har är det förflutna
Framtiden döljs av en tät dimma
Nuet känns ständigt skiftande

Allt känns skrämmande och hotfullt
Jag försöker ta mig framåt
Utan att våga se mig om på det som varit

Jag fortsätter framåt i blind panik
Tills jag ännu en gång faller
Ned i mörkret som finns i min själ

Jag trampar vatten ständigt för att inte drunkna
Efter ett tag kan jag ännu en gång komma upp på land
Sen kollapsar jag en stund i tystnaden efter stormen

Sen försöker jag att bygga upp grunden jag saknar
Ostadigt står jag på darriga ben och vågar knappt röra mig
Jag försöker leta efter ljuset

Som en mal dras jag in mot ljuset
Jag lämnar det mörka bakom mig
Vänder min rygg mot det och fortsätter framåt