Det är grått det är mörkt

ingen dansar längre

i mitt hem

det är grått det är tungt

ingen möter i hallen

vid pass klockan fem.

Avskalad är känslan av hopp

runt hörnet lurar knivens egg

det är tyst det är mörkt

det stryker en orostid

bakom husets yttervägg.

Inga frikostiga leenden

skymtar i stundens köld

där vi sågs i gläntans jasmin

växer nu oro och ångest

som en varaktig böld.

Vem orkar resa sig

och ropa att det räcker nu

och ta striden till hjärtat

och åter få känna

ett jag och ett du.