Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Skolskjutningen

Vi skulle ha historielektion. Den brukade alltid börja med att vår lärare gick igenom någon aktuell nyhet. Våran lärare valde att ta upp nyheten om att en person gått in på en skola och skjutit. Jag rycker till. Får veta att han bar en pistol och mask, skjutit fem personer och sedan skjutit mot polisen som ska ha skjutit ihäll honom på plats. Min hjärna började arbeta upp en sekvens av händelsen och min lärares röst blev mer och mer avlägsen...

Mördaren går in i skolans korridorer. Ser sig om för att kolla så att inga lärare eller elever sett honom gå in. Meningen är inte att han ska komma därifrån levande. Väljer ett klassrum i mitten av korridoren och går in. Ser att läraren blir förvånad och likaså barnen. Tiden fryser helt i en, två sekunder. Sedan drar mördaren pistolen och skjuter barnet som sitter närmast. Barnen börjar springa vilt i klassrummet och försöker komma så lång bort från mördaren som möjligt. Läraren går antingen mot mördaren och säger åt honom att lämna klassrummet, eller grips läraren av panik och gör som barenen, eller så försöker läraren avväpna mördaren, eller försöker läraren hjälpa barnet och samtidigt ropar på sina medarbetare, eller tar läraren fram telefonen och ringer 112, eller så blir läraren så chockad och bara står och ser på allt som händer. Min hjärna spelar om sekvensen om och om igen. Min hjärta börjar slå och pulsen går upp. Läraren blir i alla fall skjuten. De andra lärarna har hört skottlossningen och larmar till polisen. Mördaren ser på den döda läraren och barnet. Tittar sedan på ungarna som står tätt ihoptryckt på andra sidan klassrummet. Höjer sedan pistolen och skjuter två skott till. Polisen har hunnit fram till platsen och riktar sina vapen mot mördaren. Säger åt honom att släppa vapnet och att inte göra motstånd. Som sedan höjer pistolen och siktar mot polisen. Avfyrar de sista skotten i magasinet. Polisen stupar. Men kollegan avfyrar ett dödade skott mot huvudet på mördaren. Som faller platt på golvet.

Min hjärna börjar måla upp samma sekvens fast i min skola. Jag börjar se mig omkring och gjorde upp en flyktplan. Höll på att gripas av panik och börjat svettats. hörde min lärares röst i bakgrunden och väcktes ur min dagdröm. Det var grupparbete idag igen...






Prosa (Kortnovell) av elkaxibro
Läst 218 gånger och applåderad av 1 personer
Publicerad 2018-12-08 07:00



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

elkaxibro
elkaxibro