Jag minns inte dess namn
det var långt och krångligt
I mitt huvud formades en spiral
som förökades blixtrande

Bredvid stod två tömda flaskor
som en påminnelse om andra tider
Regnet speglade staden i asfalten
Men, jag hade tappat dess namn

I mina ögon speglades inte själen
inte minnet inte någonting alls
Där var stilla och tomt och öde
Tänk om jag kunde minnas dess namn

Som en otrolig gåta utan lösning
i en spiralformad rörelse speglande
allt liv i en enda gata besudlad av regn
Så illa fort kan allt vara förbi