Är jag mera värd än den där kronan som jag skulle få till morgongåva?
För jag var inte värd ett papper - där de stod att vi var gifta!
Jag var inte heller värd ett bröllop, fast de hade funnits utrymme för det...
Inga gäster (förutom dem okända med sina konstiga gester)
En mullah och två vittne med sina fruar...
och när dom kom så hade jag mina händer fortfarande kvar i kebabsmeten...
Ingen klänning eller skor...
för de va lånade...
för jag viste inte heller om det...
att de var giftermål på gång
Hela alltet var ju ett stort skämt...
                                         För de var de jag var värd

Sen var de dags för studenten,
men vem brydde sig om det,
var jag värd något mer än betygen?
De slitsamma åren med småbarnen och långa sena nätter med uppsatsen...
Jag var inte värd en fest
inte en vitmössa...
eller en blomma
Har glömt om någon kom ihåg att gratulera mig för det...
                                      För vad var jag egentligen värd?

Jag stängde dörrarna till min förväntan
den fick stanna där i väntrummet...
tills dagen då någon hittade nycklarna och vågade kika in...

Gud !

en igenom dammad dröm om lyckan satt där och såg ut som självaste prinsessan Törnrosa - minst tusen år gammal!

Stäng dörren!

Astma attack på gång här snart...

För många brustna drömmar,
för många förväntningar,
för djupa hack i själen...

Så vad är jag värd då?

en krona kanske...
eller en kram?

Ju, en kram är jag definitivt värd att ha!