Ett äventyr med vår hjältinna i landet Ingenstans i Någonstans... kälkbacken! IMP denna är även tillägnad dig, satt å kladdade med färger igår å vips så växer det fram en berättelse där! Full fart framåt!
Uppe i de mystiska trakterna i landet Ingenstans där Någonstans ligger.
Finns en kedja av massiv Alp, liknande fjäll de har olika formationer, de kan hända att det får ögonen att förbryllas över proportionerligt hur placeringen är där. I bakgrunden skjuter toppar ut men bull liknande kullar som ringlar sig ner mot dalgången, ser precis ut som att något lagt sig för att ta sig en lur där.
I själva verket är det gamla jättar som lagt sig ner, för att vila och insomnat i en djup sömn. Ja allt detta tog fart när den lille mannen “uppstickaren” började förändra i naturen som Moder natur skapat åt alla en gång, kultivera och odla så att säga.
Jätte som ligger just här på denna plats i berättelse och sover djupt, har liksom andra jättar ett namn. Han heter Dalåjens och är ruskigt gammal och har varit en slags beskyddare av denna plats, här har han vandrat omkring med sina tunga kliv, men givetvis såg han sig alltid för; så ingen oskyldig hamnade under foten. I berättelsen kommer han medverka på ett hörn, där man minst anar det. Ja allt är liksom tänkbart möjligt i sagan underbara värld.
Men nu är det hög tid att bege sig iväg in i sagans värld!
Här en klar månskenskväll hördes liv och stoj från sjumila till tiotusenmila skogen! Långt ekade eftersom snöns egenskaper är annorlunda i Någonstans! Allt stoj och hojtande liknade en festyra med hålligång, där snön vred sig i backen och fräste till ibland, ett vrååål o svischande ljud, skratt som eskalerade, ja vilken natt.
Men Fia hörde knappt vad någon sa, hon var så upprymd utav att åka å göra konster att hon knappast hörde sig själv där..Det blev alldeles blankt och glansigt på ytan där hon for fram.
Nog måste det minsann sett egendomligt ut, där en Snöbubbe kommer farande utför på en bräda som var ej konstruerad för snöbubbar. Nu var det så oturligt, att Egon hamnade i Fia´s spår som var upp gnosat rejält så det blänkt åt alla håll. Här bar det av nerför alla gånger, men i en våldsam fart. Å nog må ni tror att det blev ett tumult där i backen. Samt ett gäng retsamma ekorrar räckte ut tungan åt Egon där han balanserande swishade förbi, Det Påverkade nog Egon negativt eftersom det var ju hans allra första åk. Speciellt då snöbubbar ska åka, kan problematiken uppstå, Snöbubbar har i regel lite svårare med motoriken, att höften int riktigt fungerar lika som hos människan, visst skulle det nog gå vägen ifall tekniken satt där, men ve den som ger sig…särskilt om man är snöbubbe. Nu bar det sig int bättre ska ni veta, åkturen blev inte riktigt som Egon räknade sig. Där ner i slänten stod ett par tätväxta och resliga granar, med en bastkjol av fluffig puder som klädde dem vackert, här bar det sig inte bättre än att den stackarn kom farande rakt emot dessa stolta tennsoldater å ner föll hela härligheten över han, så det blev en liten kulle där!
Här stod de nu, upptagen med en snöbubbe som var fast mellan två tätväxta granar, samt ett par ekorrar som hade kilat ner för att se vad det var för uppståndelse som pågick. Här försökte den stackars snöbubben få lös sin delikata näsa. Nu kan man ju ställa sig frågan om hur en flaxande uggla kan hjälpa till i ett sådant inkilat läge?
Klart som korvspad så fanns det andra metoder, för att frita en stackars snöbubbe. T.ex. ersätta den med en annan. Vilket hade säkert gått alldeles utmärkt om det hade varit en snöbubbe som inte levde!
Nu må ni tro att frustrationen växte här i sänkan, det svepte in en kylig vind dessutom. Medans klok uggla och en rödrosig flicka samt en snöbubbe funderade hur det skulle lösas på bästa sätt. Då och då slank en ekorre dit och klämde på näsa, bara för de var så retsamma .
Nu var det så att Fia fick en idée att kila in en liten roaa” ett norrlänskt uttryck för en lång stång/pinne ” och bända lös vår stackars vän. Det Fia inte visste var att dessa träd var som ett slags vårtor. Ja eftersom jättar kan få konstiga utväxter på sig när de lägger sig ner för att sova i hundra år eller liknande fall.
Ja jätten Dalåjens fick sig en rejäl nysattack, just precis som bara jättar kan få! Detta mina kära vänner, innebar att allt som var inom jättens radie började skaka till. Farligt tänker ni nu men här i Ingenstans är laviner och markberedning rätt vanliga och våra vänner förstår allvaret.
Ja det återvände hemåt må ni tro i ryslig fart till stugan å drack varm chokladdryck som Sixten teddybjörn bjöd åt sällskapet.
Här är det nog dags att sätt punkt på historien. Det slutade ju gott i alla fall!
Prosa
(Fabel/Saga)
av
danne //
Läst 392 gånger och applåderad av 4 personer Publicerad 2019-01-20 12:06
|
Nästa text
Föregående danne // |