När sommaren bleknar
dyster och grå
sinar ljuset och veknar
bort från det blå.
In i det svarta
dagens timmar börjar falla
mot det mörka och det kalla.

Man anar doften av ett mord
när sommaren sakta
lagt sig att dö
livet får sig nu akta
för kylan blåser från Nord
från himlafjällen virvlar då snö.

Bort flyktad
vart bi..... och humla är
lingon och blåa bär
det dröjer ej länge förrän
dörren
till värmen slås lyktad.

Överallt, kallt, kallt väder
träden får guld och purpurkläder
skogens lövade salar....förgås av att glöda
blomman vissnad och torr
lider brist på sin föda
av blåsten gisslad från Norr.

Trist, av vemod fälles en tår
bland multnande löv, där jag står
över grönskan som flytt
vill jag sörja
min önskan är att på nytt
den skall börja.

Men verkligheten
den kräver sin tribut
man får vänta och stå ut
längta.....efter Våren
för den kommer ändå till slut.




Gurra