SAMANTHA X

Bland världens främsta illusionister finns trollkarlen Mac Silva.  Han är född på New Zeeland och heter egentligen Maximilian Silberstein. Han förberedde ett nytt nummer på temat teletransportation. På scenen visades en stor bur med en lättklädd kvinna och en levande tiger. Ett skynke lades för ett kort ögonblick över buren. Då det togs bort, var kvinnan och tigern försvunna. I samma ögonblick öppnades entrédörren längst bak i lokalen. Längs mittgången kom kvinnan från buren, ridande på tigern.

Allt fungerade perfekt, men på premiärdagen inträffade malören att kvinnan blev sjuk. Mac Silva tvingades i hast söka ersättare. Som envar lätt inser, räckte det inte med en kvinna. Numret krävde två och de måste vara syskon, helst enäggstvillingar. Förtvivlad ringde han sin väninna sedan ungdomen, Samantha Weaver. Han hade tur. Samantha hade just besök av sin ett år äldre syster, Zenobia.  Systrarna var inte helt lika men dock så pass att en skicklig sminkös snabbt skulle kunna förvandla dem till världens i särklass enäggigaste tvillingar.

Det brådskade. Endat fem timmar återstod till premiären. En snabbrepetition fick räcka. Båda systrarna var extremt läraktiga. Ingenting skulle nu kunna gå fel.

Ridån gick upp. Mac Silva började med att trolla fram duvor och trolla bort blomvaser. Föreställningen fortskred och numren blev alltmer sofistikerade.  Ute i garderoben gömde sig Samantha med sin tiger. Den var väldigt tam och foglig.  Emellertid blev den lite orolig. Den var ju inte ännu helt van vid Samantha. Den började röra sig och morra lite. För att lugna den blev Samantha tvungen att ta av sina kläder och ge till tigern att tugga på. Det hjälpte, men nu ringde mobilen som tecken på att skynket just lagts över buren.

Samantha fick brått till entrédörren, gläntade, såg att kusten var klar, äntrade tigern och gjorde en lysande entré som spritt naken tigerryttarinna. En känd limerick lyder:

There was a young lady of Niger

who went for a ride on a tiger.

They returned from the ride

with the lady inside

and a smile in the face of the tiger.

Så illa gick det nu inte. Samantha red upp på scenen, steg av tigern och tackade för applåderna som snabbt nått orkanstyrka..Från min plats i salongen kunde jag intet annat än överväldigas av Samanthas  totala förakt för allt vad pryderi heter. Hon kunde gå, utan en tråd på kroppen, under kristallkronorna bland idel festklädda eller längs en esplanad en söndag förmiddag, alltid med en drottninglik hållning och  minen hos en som äger inte endast staden utan även hela landsbygden omkring.

Föreställningen hade direktsänts i teve. Redan samma natt fick Mac Silva via e- mail så många kontraktserbjudanden att de kunnat hålla honom sysselsatt i 187 år framöver.

Det beslöts att Samantha och Zenobia skulle följa med på turnén ett par veckor tills de ordinarie assistenterna åter kunde komma i tjänst. För Samantha skulle det bli en intressant reportageresa och för Zenobia en spännande semester.

Snart rullade ekipagen vidare längs landsvägarna. Vi utgjorde en karavan av cirkusvagnar. Tigrarna huserade i en vagn,  systrarna i en, rekvisitan (till vilken jag fått äran att räknas) i en, Mac Silva med sjuåriga  StBernhardstiken  Euphrosyne ("Frossie" i dagligt tal) i en  och ett par scenarbetare samt chauffören i en. Sammanlagt  fem vagnar. Längs sidorna på varje vagn stod målat: MAC SILVA ILLUSIONIST.  WORLD CLASS SHOW. 

Vår första anhalt var Düsseldorf. Där inträffade en incident som kunnat kullkasta hela turnén. Samanthas tiger rymde och tog sig in på ett daghem.  Barnen blev stormförtjusta men deras entusiasm delades på intet vis av  personalen som samlade ihop barnen, förskansade sig i köket och ringde polisen.

Samantha kastade sig i en taxi och nådde fram samtidigt som polisbilar svängde upp och prickskyttar posterades ut. Hon armbågade sig fram mellan kravallutrustade poliser och närmade sig daghemmet. Genom ett fönster tittade tigern ut, belåtet mumsande på den kalvstek som barnen skulle haft till middag..

För att kunna gå in tvingades Samantha ta av sig kläderna. Tigern kände endast igen henne då hon var naken. Snart kom hon ut med tigern i halsband och koppel. .

Hon började leta efter sina kläder. De hade emellertid blåst ned i Rhen och drev nu snabbt iväg med strömmen , destination Rotterdam.  Hon beslöt därför att till fots återvända till karavanen vilket hon gjorde med tigern i koppel och ett trettiotal paparazzi i släptåg.  

Mac Silva, som på egen begäran tilltalades som Max, samlade nu personalen och berättade om  sin värsta konkurrent, en viss "Doktor Vulcanus" -  en skicklig trollkarl men en ond man, beredd till vad som helst för att driva Mac Silva i vanära och konkurs.  Det rådde föga eller intet tvivel om vem som släppt lös Samanthas tiger.

Vi enades nu om att arbeta i ett sammansvetsat team för att krossa Doktor Vulcanus och rädda  vår Mac Silva, denne gode man, som visserligen tjänade mycket pengar men som därav gav generöst till Amnesty och Rädda Barnen.

Från och med nu fick vi sova i skift och hålla vakt dygnet runt.. Det hjälpte inte. En morgon var Zenobia försvunnen. Ett par timmar senare anlände  ett brev i vilket Mac Silva "erbjöds" att sälja hela sin show med man och inventarier till Dr Vulcanus. "Köpeskillingen" skulle utgöra 1 DM.  Med brevet följde en polaroidbild på Zenobia, fastbunden i en elektrisk stol  av det slag som fortfarande används i någon nordamerikansk delstat. 

Tiden var knapp och situationen ytterst allvarlig. Snabbt samlades vi till krigsråd.  Max gick i huvudet igenom vilka  gömställen Vulcanus möjligen kunde ha i Düsseldorf.  Plötsligt bad Samantha att få låna fotot och ett förstoringsglas.  Hon började studera bilden med nogrannheten hos en hängiven filatelist.  Som barn hade Zenobia och Samantha kommunicerat via ett hemligt språk som byggde på knappt märkbara skiftningar i ansiktsuttrycket.  Samantha sade nu: Zenobia säger "Ö". Snabbt fick vi fram en karta över Düsseldorf,  satte en nål där vi var och drog en linje rakt österut..  Linjen kom att bland annat skära genom ett industriområde. Mac Silva gav till en vissling. "Ja, det borde jag ha kunnat räkna ut med ... "  han  svalde resten av frasen men vi begrep ändå. 

Vår karavan medförde en motorcykel.  Snart var vi på väg. Samantha körde, jag satt bakpå och Mac Silva i sidovagnen som kartläsare. Med sig hade han även hunden Frossie. Vi nådde industriområdet och Mac Silva sade: "Här är det! Stopp!"  Vi hittade en järnbalk som blev en utmärkt murbräcka, lyfte den, tog sikte på dörren och stormade.  Snart hade vi befriat Zenobia. 

Hela lokalen var fylld med magisk rekvisita. Samantha öppnade en garderob men såg intet särskilt. Hon gick längre in och försvann plötsligt.  Jag följde efter och befann mig nu i en labyrint med spegelväggar. Jag tappade snart orienteringen.  Ibland såg jag mig själv från de mest otroliga riktningar, ibland såg jag ett par tusen Samantha. 

Vi kunde ha blivit kvar där praktiskt taget hur länge som helst. Emellertid lyckades Frossie spåra oss och lotsa oss ut.  I samma ögonblick hörde vi motorcykeln starta.  Doktor Vulcanus  gav gas så att framhjulet stegrade sig. Emellertid visade han sig vara en usel MC-förare. Han ramlade av och motorcykeln fortsatte mot en betongbunker mot vilken den förvandlades till  järnskrot.

Vulcanus sprang för livet. Vi tog upp förföljandet.  Om Frossie varit en ung dobermannpincher hade saken varit enkel. Men nu var hon mor till 26 valpar, gammal, bortskämd, överviktig och bekväm. Hon kunde endast lufsa med i stilla flegmatempo.

Mitt på Rheinbrücke hann vi i fatt.  Vi skulle gripa honom, men han hoppade till vår häpnad över räcket och ned i floden.  Detta skedde på exakt samma ställe som där tonsättaren Robert Schumann försökte ta sitt liv den 26te Februari 1854. 

Trots mina högljudda protester klev Samantha upp på räcket och innan någon hunnit blinka överraskade hon med en elegant  3½ volt framåt i gruppering, svårighetsgrad 2,6   Väl nere i vattnet fick hon grepp om Doktor Vulcanus, den där uppenbarligen grovt överskattat sina färdigheter i simning. Hon bogserade honom till en brygga där en ambulans väntade.

Vi besökte honom ett par dagar senare på sjukhuset. Det stod klart att han lärt en läxa för livet. Utan Samantha hade han varit död.  Vi kunde lätt komma överens med honom och lyckades få till stånd ett fredsavtal. Han lämnade oss i fred för all framtid och vi avstod från allt vad polisanmälan och åtal hette. Vi skildes som vänner.

En epilog:  (Jag skall hålla mig kort och om möjligt intet glömma!)  Doktor Vulcanus fortsatte sin karriär, men trollade ofta gratis på galor till förmån för cancersjuka barn, misshandlade kvinnor, svältande i Somalia etc etc. Zenobia visade oväntat upp vänsterhanden med två ringar, presenterade sig som Madame Zenobia van der Silberstein, hämtade sina saker och flyttade in i Max cirkusvagn.  Samantha fick problem i det att hennes tiger vägrade att samarbeta med någon annan. Samantha eller ingen. Samantha hyrde in tigern på ett zoo, deponerade pengar till lyxkött för flera år framöver samt hälsade på sin skyddsling minst två gånger i månaden. Till Mac Silva köpte hon en annan tiger. De två tidigare assistenterna kunde nu återinträda i tjänst efter friskintyg från läkare.

En sällsam sak bör jag inte förbigå:  En läkare, allergolog, som studerat allt tillgängligt material om Samantha disputerade på en avhandling i vilken han hävdade att Samantha hade en speciell avvikelse i sitt immunförsvar. Henns kropp reagerade på kläder som på ett ovälkommet transplantat. Varje försök att sätta kläder på henne utlöste omedelbart avstötningsmekanismerna.  Avhandlingen godkändes och läkaren fick en professur i allergologi vid universitetet. Sjukdomen fick efter hans eget namn beteckningen "Wilhelm Friedrich von Schmalhausens syndrom" - i dagligt tal "Samanthitis".  Professor Schmalhausen  hade emellertid en hel del aggressiva opponenter som hävdade att något "Schmalhausens syndrom" inte existerade. Det rörde sig i själva verket om vanlig enkel exhibitionism.  En uppslitande akademisk fejd tog fart.

Men då hade Mac Silva med följe  redan lämnat Tyskland och turnerade på den ungerska landsbygden. 

Jag och Samantha hyrde en jaktstuga i Alperna där vi vilade upp oss, åkte skidor och lagade god mat.

SLUT.