älskade lilla kanin. jag vet inte varför du dog du var ju min. du var allt en tioårig flicka kunde önska sig. och gissa den som är intelligent klok och vacker. fick jag behålla älsklingskaninen. be mig inte berätta fortsättningen. skulle du klara att höra den hemska sanningen. där kommer jag och springer en barfotasommar för att finna älsklingskaninen liggandes på sidan i sin bur med slutna ögon och slem runt nosen. bestörtning gråt förtvivlan. skrik som hördes vida omkring.

vi barn grävde en grop invid den höga tallen där vi begravde älsklingen. sen sjöng vi närmare gud till dig. mamma ropade att maten var klar och vi gick hem med våra näsor i marken.

nästa dag samlades vi i en liten trupp på skolgården för att diskutera. vem var mördaren? vem hade begått detta bestialiska brott. vem var så sjuk i sitt huvud att den utan någon känsla i kroppen kunde ta livet av en liten vit kanin. vem!