Detta är en sajt för skönlitterärt författarskap. Att då framföra synpunkter på samhällsfrågor som ligger nära partipolitik är därför klart tveksamt. Men jag hittar ett kryphål. "Brandfackla" finns som genre. Jag tycker att därför att några rader, där jag luftar mina synpunkter på civil olydnad, faktiskt kan vara ok.

Det som främst slog mig var att civil olydnad är obekvämt för våra styrande politiker. "Här ha man i god demokratisk ordning fattat ett beslut! Så kommer några aktivister och sätter käppar i hjulen! Spärra in dem! Straffa dem hårt! De är ett hot mot demokratin!"

Men livet är inte så enkelt. Det ingår inte i demokratins grundpelare, att bygga ett mänskligt samhälle.  Men det är en följd av dem. En nivå två, så att säga. En viktig nivå.

Civil olydnad skapar opinion, och grunden för de flesta lagar är just opinionsbildning. Helt enkelt vad folk tycker och känner är rimligt. . Något eller några i de demokratiska, i laga ordning beslutande, organen kanske inte fungerar så bra. Då vill det till att de högsta styrande tar tag i saken. Inte sitter med armarna i kors och hänvisar till gällande lag och rätt. Det är i regel faktiska missgrepp som utlöser sådana aktioner som civil olydnad är exempel på. Jag menar att i ett samhälle med fri opinionsbildning, kan civil olydnad hållas på rimlig nivå.

I debatten i agenda framhölls med all rätt att t ex vägran att betala skatt för att man anser att man till exempel betalat tillräckligt, skulle kunna ses som acceptabel civil olydnad. Försök! Den som törs! Här sätter samhället ner foten med full kraft. Självklart! Annars vore statskassan snart tom, och vårt samhälle i ett kaos som ingen vill ha.

Men det nämndes andra exempel på sådan aktivism. Demonstrationer för till exempel demokratiska rättigheter medför inte så allvarliga risker. Utan visar på en omständighet som de styrande bör tänka till lite extra på. Även här ingriper ordningsmakter, främst polis, som har till sin huvuduppgift att se till att stiftade lagar följs. Med åtföljande rättsprocess och straff.

Det rättsliga skapar också opinion. Man debatterar straffet. Efter några år - opinionsbildning tar tid - har kanske omständigheter ändrats som gör att aktionen känns helt ok. Utan Civil olydnad hade kanske missförhållanden fått leva vidare alldeles för länge.