Efter tio år av blod,svett och tårar, så är jag fortfarande kvar!

Jag kände att jag var tvungen, samtidigt som jag kände mig osäker!

Jag var helt ensam i världen, men tog steget ändå!

Jag älskade det så mycket, att jag blev ett med den!

Det är för passionen, skapandet, jag gör det, och jag ångrar ingenting!

Den blev min tillflykt, terapi, mitt eget sätt att förmedla känslor!

Jag har blivit grym på det, och får alltid beröm för mina verk!

Jag talar om musiken, vad skulle jag ha gjort utan den!