Tänk på kroppen du bär i din famn.
Tyngden utav rymden.
I känslornas trädgård.
Där står du, där står jag.
Oskyldiga för världen.
Våra kroppar blir varandras.
Lika oskyldiga båda två.
Hur man ger sig själv till rymden
och delar den på två.
Därinne göms sorg, glädje,
lycka och bördor vi sakta bygger på.
Därinne finns ett hem vi sakta bygger på.
Läskigt är det då hur snart det kan gå.
Ge dig själv till en människa är det
vackraste du kan få.
Dock så sorgset du kan få gå.