Drömmarnas trädgård
vi sa att vi skulle gå den smala vägen hem genom dunstande ångande sommarpölar i grusvägsgropar
där öde ekande dova stumma granskogar betraktade oss påminde om mörkret som jagade oss genom en tom kritvit värld av olevda ögonblick
vilket fick oss att höja blicken en aning spegla oss i en blå himmel just som sommaren tycktes vara evig fastän den nästan alltid är slut
och molnen skymde ljuset och fick dina ögon att se så där olycksbådande svarta ut där vi dansade mellan vägskyltar och nedskräpade dikesrenar som blommade av blåklockor blåare än himmelen själv
och alla ögonblick fanns där samtidigt så länge din hand fanns stadigt i min och så länge vi kunde skratta med varandra kunde vi vandra utan skuggor eller skoskav
och vi lyssnade på gruset under våra fötter hur det knastrade för varje steg och vi visste att vi egentligen varit framme hela tiden och att labyrinten inte gick att hitta ut ur
P.G 20190308
Fri vers
(Fri form)
av
Peter G
Läst 919 gånger och applåderad av 22 personer Publicerad 2019-03-08 00:42
|
Nästa text
Föregående Peter G |