En nyckelpiga irrar runt. Letar sig yr.
Längtar bort till en annan gren,
till ett annat träd, till en annan sten.

Nyckelpigan nynnar, hon sjunger i dur.
Toner som trevar och hamnar fel.
Hennes sång är falsk. Klangen är sur.

Nyckeln vilar mot hennes klappande hjärta.
Vill framåt, vill synas.
Blir istället vek av smärta.

Hon håller nyckeln hårt så fingrarna domnar.
Strävar efter lycka, men publiken somnar.

Nyckelpiga, du är inte ensam.
Du är en av många. Du är nu,
Men också det förgångna.

En dörr kan öppnas på flera sätt.
Till det som känns svårt,
har du ingen ensamrätt.

Vissa har en förmåga att höras,
ge oväsen och förstöra.
Andra har en förmåga,
att bli stumma, blinda och sköra.

Däremellan någonstans i denna röra,
finner du harmoni, en ljuvlig klang.
Med denna sång kan du beröra.

//Lind@ Andersson 2019-03-08