Tankar snurrar, de åker runt, de skriker strunt. men orden ekar i kroppen för självförtroendet är tunt.
Mitt liv är en båt, hjärtat är en storm, tills de slår ihop och själen går på grunt.

Försöker visa att jag finns, men det är svårt att synas när ingen minns.
Svårt när man inte ens är en reflektion i deras livssituation.

När man är som droppen i ett monsunregn, som landar i vatten.