väntan vilar i mig

som våren vilar

i trädens knoppande grenar

som dagen saktmodigt

nalkas natten

solen som glittrande går ner

månen som sakta träder in

bland tusende blinkande ögon

i en svart hemlighetsfull natt

det är skälvande bävan

som hävs i andetag efter andetag

att en dag, en dag

kommer allt,

allt

att lösa sig

läggas tillrätta

och allt,

allt kommer att

förlåtas

också jag