I varje dröm
får jag en liten insikt
i vad det innebär att leva
Och det har varit ett tag,
utan nåt att berätta

Jag smälte in i bakgrunden,
liggandes på dina bröst
Hoppades att hoppet var på väg
Kan du känna igen en tyst minut,
om du hör den?

Jag har gått för långt,
och klockan har knappt börjat ticka
Kvinnor har alltid rört sig som tornader genom mitt liv,
men jag är kvar
nergråtet våt och förvirrad
om det finns något i mig,
eller bara en tom entitet som hänger på någon
som säger att hon älskar mig

Allting börjar om
i samma gamla sorg
Först kommer regnet fallandes,
sen jag
Tar nånting, nånsin slut?
Att så ett frö, är att döda
men sen
blir jag även en obemärkt skugga i hennes drömmar

Jag kysser bara änglar som gråter,
nostalgin
den mest egoistiska känslan jag känt
Vi taktlösa
är friare än andra
Och i mina ord spricker jorden
när jag faller mot den

Stenen som min sorg höggs in i,
blir odödlig, men aldrig jag
När tiden faller stilla
ger jag upp min vilja
Mitt hår grånar,
så som jag