Ett fall av åska över jorden,
en främling för mig själv
och sånt jag inte kunde inse
om jag älskade
En främling för mig själv
är själen
långt bort i det undermedvetna
Nära mig ligger allt
som är att veta utan känsla

Åskan faller med värme,
en eld, låga och lögn
Tvingar sig in som ett spjut
i medvetandet
men är aldrig nära
En exakthet plågar varje leende,
och det som styr oss
är aldrig riktigt nära
Det som skrämmer oss,
som vi aldrig riktigt såg själva

Det roterar,
utan att någon maler
De berättade för oss
hur allt låg till och vad som var viktigt
Aldrig behövde vi uppleva livet själva,
det som andra redan gjort
Åskan kom ur blixten,
men bara samtidigt i berättelsen
Sådan ledare, sådan följare

En främling för mig själv,
såg jag att mitt liv
bara var regler andra satt
sensmoralen ur andras påståenden
Ingen upplevelse som formade mig
inget som malde mig
Bara färdigt mjöl till barnen,
bara uppledd på en väg,
aldrig lära sig hitta rätt