När allting inte räcker till, saknar verklighetens substans och ljus
Har du lämnat mig i drömtydningars ljugeri, i pereferins jämna brus
Fastän jag skulle göra dig till intet, placera dig på en otillräcklig plats
Fastän jag skulle vända mig och bryta av, upprätta ett eget luftpalats
Ser jag ändå ut att vara kvar, i din smet av närhet och förakt
Det är väl nån form av kärlek ändå, även om den saknar egentlig takt