Jag växte i lågstadiet
begravdes i högstadiet
gymnasiet var bara något slags mellanting
det sitter fortfarande fast något gammalt än idag
och mitt i allt fanns du

Du var regn, en storm
en sol, en äng
en trygg famn
en eld inom mig
och sen tydligen ingenting alls

Som bortblåst med vinden
ett jävla höstlöv bland massa andra jävla höstlöv
ur mitt perspektiv var det rätt tråkigt
att i ett land där det alltid är mörkt
var du den enda ljuspunkten

Det var min dröm och inte din
att alltid kunna gå hem till någon som var min
och just nu när alla näckrosblad kväver mig
tanken som slår mig är
"om inte Gud räddar mig nu så finns det ingenting"

Ett vrak i mängden
någon som aldrig lär sig
en gammal visa med samma gamla strängar
klubb 27 kom och ta mig nu
jag har öppna armar

En kvicksand som drar och tar
hårda hjärtslag som alltid sitter kvar
visst gör det ont när det där lilla skavsåret
kallas för livet