Vi hade knappast mötts
i vanliga livet
men nu
behövde han hjälp.

Höften sned, besvärlig hosta
vassa skäggstubben
och nät av röda ådror
svag lukt av gammal fylla.

Han förlät inte dem
som tagit hans hälsa
och knuffat ut honom
från arbetsmarknaden.

Groparna, skrattgroparna
som kom och gick
som vattenkrusning och ögonen
pigga, varma pepparkorn.

Han bar med sig glädjen
av alla jobb han gjort
allt nyttigt
han uträttat i livet.

Han såg absurditeterna
satte fingret på dem
visade mig
och garvade.

Han fick mig att undra
vad jag egentligen
gör för nyttigt
i mitt liv.

För ett ögonblick
möttes vi
för att sedan återvända
till varsin värld.