Det mesta kan ingen höra
Bara trädens rötter
lyssnar till stjärnornas gång
Orent sorl härskar fåglars sång
med order från jordmånglares dån

Varje spegelbild
har en egen sång
som aldrig får höras igen
Varje vinter vandrar fåglar bort,
och utan vår vänder de aldrig åter hemgång

Det mältes mig,
i skogens tysta hallar
att folket gödslat jorden död
och rötter som når till helvetet,
och kronor till stjärnor i flammor dör

Det gavs mig,
i de salar som lämnats mina barn
att världens tid vuxit ihjäl sig
Och i människans ålder
växte sig allt till döds

Det råddes mig,
att jag ska råd ta
och höra på den utrotning som är överflöd
och den styrka som kommer
till den som mäktas med nöd

Det är i dimma
som sången om lugna steg
med sökande hand sjungs
Det är i mörker du lyssnar
när syn inte längre banar väg

Det är i hunger du jagar,
det är i trötthet du bygger bo,
det är i rädsla du söker trygghet,
det är i nöd du besegrar död,
det är i mättnad och seger du ruttnar