Sluter ögonen hör hur tystnad kan låta
hörseln en varseblivning
lever med bilder utan att göra bilder från var ljuden kommer, ser att ljuden visar illusionen av,
just där för att visa att det vi tror börjar nära börjar där oändligheten börjar samt slutar, med andra ord visar ljuden det allt är
denna ständiga födelse där döden är en punkt vilken flyter ut
kanske en droppe bläck släpps på ett fuktat ark
armar
rötter breder ut sig
det skapas vackra mönster
kanske är det så med detta vilket benämns döden
en födelse
precis som ljuden
fågelns sång
tonen
bladen i trädet gräset
kanske finns det en dirigent vilken ser in i orkestern de har övat instrumenten
tystnaden faller in dirigenten lyfter pinnen
så
så vaknar instrumenten genom själens andning