En förändring

Idag händer det! Jag ska ha den första lektionen på det här nya jobbet i Skogstorpsskolan. Jag är inte alls orolig. Nej absolut inte! Vem tror jag att jag lurar? Jag håller på att dö av skräck.

Men jag minns en speciell lektion i åttan. Vi hade svenska först på morgonen den dagen. Tror att det var någon dag i första veckan på terminen. Gud, jag skäms när jag tänker på det här. Så hemskt vi uppförde oss. Skam ja. Nuförtiden är det ju modernt att prata om skam, flygskam till exempel. Varför tänkte jag på det just nu? Kanske för att jag inte vet hur jag ska börja berätta det här.

Alla satt i sina bänkar när vår lärare Elis Alm kom in. Han ser glad ut, hade jag tänkt då. Det brukade han inte göra så ofta precis. Flera av killarna satt nästan och sov i sina bänkar.

”Idag ska ni skriva uppsats.” sa Elis. ”Ni ska få fyra förslag på ämne.”

”Uppsats! Det har du inte sagt nåt om. Måste vi?” Angelica ser arg ut.
”Det blir inte så svårt. Det här är första ämnet: Karl Larsson, en sorgsen konstnär.” Han skrev det på tavlan.

”Nästa ämne är: Selma Lagerlöf, Sveriges modernaste kvinnliga författare. Tredje ämnet: en vanlig dag för en gycklare.”

”Shit vad trist." hörs genast från någon.

"Ja, det låter trist. Väldigt tråkigt." säger jag, bara för att jag vill verka lite tuff.

"Gycklare, vad fan är det för något?” Nu är det Tove som klagar.

"Det är väl en sådan som spelar på marknader va?” trodde tobias. Han brukar veta allting.

”Jag ska vara snäll idag. Ni får skriva fritt om ni vill. Om precis vad som helst. Det är väl bra! Ni får gå när ni är klara. Tre sidor minst.”

”Okej, det funkar.” Sa Angelica. Hon tog fram sin freestyle och började lyssna på hög musik. Alla kunde höra bastonerna från musiken i hennes freestyle.

”Ingen musik tack.” sa Elis skarpt. ”Nån ordning får det allt vara.”
Han går fram till hennes bänk.

”Ge mig den där är du snäll.”

”Men schyssta! Det funkar inte för mig annars. Kom igen nu. Snälla.” ber hon.

”Nix. Inte när ni ska skriva.” Han lägger handen på hennes axel. ”Ge mig den är du snäll.”

Wow, nu händer det nåt, tänkte jag.

”Men snälla. Bara en liten stund? schyssta.” säger Angelica. Nu måste du ge dig Angel, tänkte jag.

”Nej. Lyssna nu. Du får den sen.” Han börjar ta ifrån Angelica freestylen. Han lägger handen på hennes hand. Han ser lite nervös ut tycker jag.

”Du tafsar inte på mig din jävla bög!” skriker hon.
Det är då det händer. Plötsligt rusar Tobias fram till magistern.

”Vad fan pysslar du med! Du petar inte på henne, din jävla tönt! Sluta med det!"!
Han drar iväg med Elis till katedern. Det är alldeles tyst i klassrummet nu, det händer inte ofta.

”Nu stannar du där. Håll dig där bort tills vi är klara.” säger Tobias surt. Några börjar fnissa. Jag tycker väldigt synd om Elis, men det vågar jag inte visa. Alla tittar ner i bänken.

”Fattar du vad jag säger! Stå still där nu tills lektionen är slut. Du skulle bara våga tafsa på tjejerna igen!” fortsätter han. Jag tycker att han låter hemskt självsäker.
Jag tycker allt känns obehagligt. Det måste ske en förändring i skolan. Det finns ingen respekt för någon längre. Alla börjar fnissa efter en stund. Din idiot. Du bestämmer väl inte över oss, tänkte nog alla. Jag minns att jag försökte skriva en uppsats om min hund, men det gick inget vidare.

”Skittråkigt.” hör jag flera av killarna säga.

"Jävla bög.” upprepar Tobias. Han är fortfarande arg. Jag vet inte varför han blev så konstig. Några kan inte låta bli att fnissa. Flera av killarna börjar kasta sudd på varandra. Läraren säger inget. Det skulle inte ha varit någon mening med det. Angelica har skrivit några rader ser jag. Men ingen får så värst mycket gjort. När det ringer ut har nästan ingen av oss skrivit en enda rad. Jag slängde min text i papperskorgen. När lektionen är slut ser jag att vår lärare skyndar sig ut i korridoren, bort till lärarrummet. Jag såg honom inte på hela veckan sen. Så hemskt det måste ha känts.


Så det är därför jag är lite nervös nu idag. Nu hoppas jag att den här klassen inte är så stökig. Jag ska nog fixa det här. Nu kommer eleverna. Nu börjar det. Det är svenska.

”Idag ska ni få skriva uppsats.” säger jag hurtigt. "Det blir väl bra. Ämnena är: förslag ett: Agatha Christie, ett engelskt mysterium.”
Jag skriver det på tavlan.

”ämne två. Min första spännande läsupplevelse. Ämne tre: en speciell resa.”
Det är alldeles tyst. Än så länge.

”Ja, det blir kul.” säger en mörk tjej. Jag kan inte namnet på alla än.

”Alltså, jag skämtade.” tillägger hon efter en stund.
Några börjar fnissa.

”Tyst i klassen.” säger jag. Men jag hör hur töntigt det låter.
Lektionen går fort. När den är slut lägger de sina uppsatser hos mig.

”Välkommen till ditt nya jobb. Du verkar ascool.” säger en liten ljus tjej.

"Men tack." Säger jag häpet.

”Tack för at du inte sa nåt om mobilförbud. Vi brukar ändå inte ha mobilen på under lektionerna. Du verkar scjyst.” säger den ljusa tjejen. Hon heter Tilde vet jag nu.

"Ha en bra dag", säger en annan tjej. ”Lycka till på jobbet.” säger hon och ler. Jag tror knappt att det är sant. Men det är det. Jag kände mig lugn och glad. Det här skulle jag fixa. Trodde jag. Jag hör någon utanför säga:

"Varför var du så snäll mot henne? Hon verkade töntig och dum i huvudet. Hon satt ju bara där och glodde på oss.”
Jag kände mig alldeles kall. Kunde knappt andas. Det kändes obehagligt att höra det. Jag blev ledsen, fast det ville jag inte erkänna.

”Skittrist lektion.” säger en annan röst ute i korridoren.

”Typiskt dig Stella. Att du alltid ska smöra för alla lärare!.”
Nu kände jag mig alldeles kall, men jag får inte visa att jag blev ledsen. Jag samlade ihop mina papper och skyndade in i lärarrummet.
Det här kommer nog bli svårt, tänkte jag. Det var faktiskt sant att de var elaka emot mig. Men jag ska klara det här. Man måste se ljust på framtiden.

Elis och Angelica som jag berättat om är faktiskt gifta idag. Ja, du läste rätt. Det är lite underligt. Det är som min mamma alltid brukade säga: Livet är som det är, och det blir som det blir.