sluta, skrek du i mitt öra.
du bad mig att ge upp,
att sluta höra.
Jag kunde inte slänga det åt sidan,
det skulle vara som att bara hänga,
och dingla ifrån ett högt berg.
sluta höra, viskade du i mitt öra.
för andra gången.
Jag kännde mig som fången,
fången i din bur eller i ditt hjärta.
Du sa att utan mig skulle det
bildas mera smärta
och det skulle aldrig lätta.
tillslut lättade du,
du flög iväg.
Som en fågel, fri
men din tid, var förbi.