Samvetet och katten
Min katt den är så gullig och manipulativ
den stryker längs mitt ben och verkar rädd
Alltid ska den jama och ständigt föra liv
och håra ner på täcket i min bädd
Min katt den är så obehagligt efterhängsen mig
stå stirrar den så att jag känner skam
Jag murade in den i väggen en kväll
sen kände jag mig mindre avundsam
Men varje natt den spinner trots att den är död
jag kan höra hur den jamar i min vägg
Folk säger att jag drömmer och lider ångest nöd
men så en kväll så skaffa jag belägg
Jag hörde hur den krafsade i väggen utav sten
jag tog ett spett och borrade mig in
Då hoppa den emot mig och klöste på mitt ben
jag ströp den och jag ropade försvinn
Sen murade jag in den bak teglet igen
och trodde att jag hade funnit frid
Det ryktas nu på bygden mitt illdåd som jag bär
och att jag är en knepig individ
Så kom det två poliser och hälsa på en dag
dom knackade i väggen och höll på
Då börjar kräket jama och fräsa där bakom
precis när herr konstapeln skulle gå
Dom öppnade min murning och fann mitt hatobjekt
fast nu var den i sälla länders ro
Sen fick jag skaka galler men utan lugn och frid
den jamar i mitt huvud må du tro