Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Samvetet och katten

Min katt den är så gullig och manipulativ
den stryker längs mitt ben och verkar rädd

Alltid ska den jama och ständigt föra liv
och håra ner på täcket i min bädd

Min katt den är så obehagligt efterhängsen mig
stå stirrar den så att jag känner skam

Jag murade in den i väggen en kväll
sen kände jag mig mindre avundsam

Men varje natt den spinner trots att den är död
jag kan höra hur den jamar i min vägg

Folk säger att jag drömmer och lider ångest nöd
men så en kväll så skaffa jag belägg

Jag hörde hur den krafsade i väggen utav sten
jag tog ett spett och borrade mig in

Då hoppa den emot mig och klöste på mitt ben
jag ströp den och jag ropade försvinn

Sen murade jag in den bak teglet igen
och trodde att jag hade funnit frid

Det ryktas nu på bygden mitt illdåd som jag bär
och att jag är en knepig individ

Så kom det två poliser och hälsa på en dag
dom knackade i väggen och höll på

Då börjar kräket jama och fräsa där bakom
precis när herr konstapeln skulle gå

Dom öppnade min murning och fann mitt hatobjekt
fast nu var den i sälla länders ro

Sen fick jag skaka galler men utan lugn och frid
den jamar i mitt huvud må du tro









Bunden vers (Rim) av Kaptenlöjtnant
Läst 260 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2019-09-17 18:53



Bookmark and Share


  Nanna X
Var snäll mot din katt. Annars kan du bli som Edgar Allan Poe.
2019-09-17
  > Nästa text
< Föregående

Kaptenlöjtnant
Kaptenlöjtnant