Ibland blir jag förskräckligt säker på att du är den jag vill ha egentligen.
Jag ångrar mig när du springer ner till tunnelbanan.
Snälla stanna. 

Jag kollar telefonen konstant och startar om den flera gånger när du inte svarar på messenger.
Det kanske är min mobil som inte funkar. 

Och den öronbedövande tystnaden framför ''the italian job'' gör mig så medveten om dina andetag brevid mig och din arm löst runt mig.

Jag låter spegeln framför mig klä mig i dom kläderna som du säger tilltalar dig, söt klänning och tjejiga drag. 

Även fast det inte är jag.
Inte ens lite.
Men någon dag tror jag dessvärre att jag kommer vilja vara mer än bara en kropp som gör dig kåt för att du kommer ihåg hur vi brukade vara. 

Utan vin kan jag inte berätta för dig hur mycket du betyder för mig.

Jag kan inte gråta dom tårarna som bränner i mig när jag kommer på att du åker iväg snart och kanske aldrig kommer tillbaka. som jag sa ''jag glömmmer det medvetet för jag vill inte att du ska åka.''

Det är inte det att jag inte är glad för din skull.

Du uppfyller den drömmen som jag en gång sa till dig att du ska göra. Du insåg det en dag och du kunde hitta en bättre dröm att följa. Jag trodde kanske bara att jag skulle stå brevid dig den dagen, för jag trodde ju att du och jag skulle hålla. Och på något konstigt sätt så hittar vi ju alltid tillbaka till varandra. säger du att det bara är begär? totalt lust? och inget annat? 

Det är dags att jag stänger av nu.