Käraste barn, jag tror att jag vet
att du kan bevara en hemlighet.
Du älskar mig och pappa, eller hur?
Jag ser att du nickar – det är tur.

Din pappa kom hem med nyaste mobil
ja, din pappa är en man med stil.
Utan din pappa bodde vi inte här
vi kan stå ut när han gormar och svär.

Din pappa jobbar på en hemlig plats
ett vackert hus nästan som ett palats
han får med sig hem en massa grejer
somligt ska säljas vidare, som han säger.

En del som du ser är bara att glömma
som garderoben där saker finns gömda
och det som du hörde med dörren på glänt
är sådant som faktiskt aldrig har hänt.

Att han håller hårt i mig får jag tåla
och att han även brukar supa och skråla
och att du måste vara tyst som en mus
där vid matbordet sitter vi som tända ljus.

På natten när du får så svårt att sova
får han inte störas, det måste du lova!
Tänk dig, om han inte orkar va´ kvar
då blir vi fattiga resten av våra dar.

Käraste barn, jag vill ta dig i hand
och önska mig bort härifrån ibland.
Käraste unge, jag tror att jag vet
att nånstans finns en annan verklighet.

Bland själsliga märken som smärtar och ömmar
så smider jag planer i djupaste drömmar.
Käraste unge det är nåt vi vet
som vår bäst bevarade hemlighet.