Det är någonting som är dött inuti dig.
Någonting som slukar all värme som finns i din närhet. Något ont som sitter där inne och äter av dig och lämnar kvar ett ekande ihåligt skal av den du vill utge dig för att vara.
Du spelade liten, svag, varm och snäll men du lindade alla runt ditt lillfinger och drog i trådarna efter hur du behagade det.
Du fick oss alla att spela efter dina kort och gå försiktigt på krossat glas.
Du är farlig.
Och maktgalen.
När det tog slut mellan oss skulle vi försöka vara vänner men du växlade om vartannat mellan att beskylla mig för allt jag var och säga att jag var den enda du någonsin skulle vilja vara med.
Minns du hur många gånger vi försökte igen?
Och hur fåtal gångerna var som jag bad om ditt stöd medan du satt på dina höga hästar och försökte uppfostra mig att överleva själv?
Alltmedan du tvingade mig att anpassa hela mitt liv efter dina nycker och måsten.
Allt för din hälsas skull.



Minns du sista gången vi sågs?
Du klampade runt i mitt nuvarande liv och försökte äga rättigheterna som så många gånger förr.
Du försökte styra och ställa.
Och som så många gånger förr så var jag tyst och kände obehag utan att kunna sätta fingret på vad som var fel.
Nu vet jag att felet är du. Och att det var sista gången jag ville se dig.