poesin är min tröst

när det blir höst

när tankarna blir tunga

orden mig kan lugna

solen ger mig värme och styrka

naturen är min egen kyrka

porlande bäcken är lycka

om detta jag mycket vill tycka

höstens prunkande färger

dom mig förtäljer

om livets förgänglighet 

om dess dödlighet

men också om pånyttfödelse

om människans skapelse

jag går mot livets höst

poesin är min tröst