Jag ställer mig hos vargarna
och ylar mot månen
Är det kylan eller hungern
som skaver så oskönt
De här benen kan vandra
mil efter mil i urskog
utan att komma utanför staketet
Den här kroppen
skakar av repetitioner
musklerna krampar
Jag ser det röda korset
från lasersiktets öga
Jag hör hur hundarna skäller
Så jag sällar mig till flocken
i den kalla natten
och hoppas att världen lyssnar
till vår gemensamma sång
som fyller min själ med gråt