Mina steg i mossan
stapplande, sörplande, sugande
fötter förmultnar bland grådvärgar
drar mig nedåt, hejdar, hindrar.

Ormbunkar vrider sig runt vristerna
vädrar med kluvna tungor, vissnande
håller mig rosslande fast att betrakta
de lutande döende träden.

Tårpilar bugar med knäckta nackar
mot svartdyig bottenlös göl
soppar med spruckna hattar kantrar
maskätna in mot hjärnan.

Illaluktande bubbliga tankar
ostämda rödögt skorrande melodier
erbjuder mig att bli hög på flugsvamp
och flyga över trädtopparna.

Snubblar och faller rätt på
en gulknubbig kantarell.
Dagen är räddad.